Hyltebiblioteken

Vill du gå fram till den “där”?

Prova en ny hobby?

Resa till ett nytt land?

Starta ett företag?

Söka nya jobb? Börja en ny utbildning? Fråga om löneökning?

“En stor del av självförtroende är inte att uppnå, utan att bli bekväma med allt vi inte är och inte kommer uppnå.”

Självförtroende är en paradox.

Jag såg mig själv i spegeln…

Min feta mage.

Mitt runda ansikte…

Varför är jag så tjock?

Varför har jag inte en slank mage som mina vänner?

Totalt medveten om hur fet jag var, totalt omedveten om att jag växte och att jag inte var fet. Visst, jag hade några kilo för mycket, men i mitt huvud var jag som en flodhäst och mina vänner som lejon. Slanka, atletiska och smala…

Jag såg bara brister och spegeln reflekterade en kropp som jag satt som fånge i. En kropp som var fet och ful. En kropp som fick mig att känna mig trasig. En kropp jag växte upp med att hata. Hatet mot min egen kropp blev hat mot mig själv.

Synen av mig själv, känslorna av vad jag såg och tankarna som jag hörde…

Att jag var fet.

Ful.

Oälskad.

Att jag aldrig skulle bli omtyckt? Älskad? Vara nog?

Jag ville uppnå en finare kropp. Eller ville… det var en underdrift. Jag hade ett behov som bara växte och växte.

När jag var 16 år började jag träna på gym och fortsatte tills jag var i min livs bästa form. Då var jag helt besatt. Runt 6% kroppsfett, 175 cm och 73 kilo…

Jag hade förvandlat kroppen. Utsidan var totalt annorlunda men insidan var snarlik.

Nu var mina biceps inte stora nog. Midjan var inte smal nog. Axlarna inte breda nog. Min kropp var inte bra nog och därmed var jag inte bra nog. Vilket betydde att jag fortfarande var full av brister och föraktade mig själv.